warcrimesnews.com

Jag har sakta men säkert, snudd på omärkligt faktiskt, gjort några smärre förändringar av min generella klädstil. Fram tills för lite drygt ett eller möjligt ett och halvt år sedan gick jag så gott som alltid klädd i går eller khakifärgade byxor med pressveck, marinblå eller vit skjorta, blazer alternativt kavaj i tweed samt bruna loafers. Det var min defaultklädsel kan man säga. Outfiten som funkade i alla lägen, på jobbet, på fester och andra mer uppstyrda och elegantare samkväm. Helt enkelt den klädkombo jag trivdes bäst och alltid tog på mig när jag själv haft möjlighet att välja, vilket naturligtvis var så gott som alltid då jag är en vuxen människa och inte medlem av en polis- eller militärorganisation som bestämmer vilka kläder jag ska ha. I alla fall, på senare tid. Under året som gått har jag sakta men säkert gått över till en klädkombination bestående av enfärgade chinos utan pressveck och då inte bara de klassiska i beige/khaki utan även lite mer vågade färger som grönt, rött och så vidare. Jag bär alltmer sällan välstruken skjorta utan klär mig i dag företrädesvis i tröja, pullover eller Steve Jobs-polo. Kavajen hänger fortfarande men istället för klubblazer föredrar jag nu linnekavaj. Har ingen aning om vad som föranlett den här på det stora hela relativt radikala omläggnigen av klädstil. Fast det spelar kanske inte så stor roll. Jag trivs ju i mina nuvarande kläder och med min nya look.

Det är inte alltid lätt veta vilka vinterdäck man ska satsa på till bilen alla gånger, särskilt om man som inte varken är särkilt kunnig eller intresserad av bilrelaterade grejer. Ska det vara dubbfria eller klassiska dubbdäck? Inte helt lätt att svara på bara så där helt utan vidare. Därför tänkte jag nog ta med min bilkunnige vän Per ner till biltillbehörsaffärer nu till helgen då jag tänkt skaffa nya däck till bilen, vilket jag måste göra tydligen. Samme Per har nämligen förklarat på ett högst pedagogiskt vis att de däck som sitter monterade på min bil idag är i ett fullkomligen uruselt skicka och att jag mer eller mindre riskerar livhanken så fort jag sätter mig bakom ratten så länge det slitna gummiskräpet sitter kvar. Tur att jag har sådana vänner, måste jag säga faktiskt. Utan Per hade jag nog åkt omkring på skräpet tills jag blivit stoppad av polisen och åkt på dryga böter eller än värre tills jag kört av vägen och hamnat i rullstol eller något.

Jag tror nog att det kan vara klokt av mig att investera i ytterligare en brandvarnare till min lägenhet. Som det är nu har jag en i köket och en i vardagsrummet. Men jag tänker att det kanske skulle vara bra att även ha en i sovrummet så att jag garanterat hör och vaknar om olyckan skulle vara framme och en brand bryter ut medans jag sover. För övrigt är det min åsikt att folk överlag borde ta det här med brandskydd på betydligt större allvar, för ordentlig utrustning kan faktiskt innebära skillnaden mellan liv och död. Ändå slarvar folk. Jag har till exempel flera (två) vänner som inte har en enda brandvarnare i sina bostäder. Jag har påpekat gång på (eftersom jag tycker om dem) att de faktiskt måste se till att skaffa varnare, en sådan kostar liksom ingenting egentligen och ger ett mycket bra skydd och jag anser att alla borde ha minst en hemma.

Jag har bestämt mig för att börja källsortera hemma, slänga matavfall på ett ställe och kartonger på annat och så vidare. Det är onekligen något som jag slarvat ganska betänkligt med genom åren och det känns på alla sätt som att tiden är mogen för mig att ta mitt miljöansvar. Mitt samvete tillåter inte mig att fortsätta begå brott mot miljö och djurliv längre, även fast de överträdelser jag gjort mig skyldig till i det förflutna kanske inte är de mest flagranta eller avgörande sett ur ett större perspektiv. Spelar emellertid ingen roll för mig, jag måste göra min del, dra mitt strå till stacken så att säga även om det som sagt är tämligen obetydligt och även om jordklotet troligen är kört ändå om 100 år eller så. Jag har nått mitt samvetes yttre gräns och så vidare och jag vill göra någonting gott för en gångs skulle även om resultatet skulle visa sig vara försumbart.

Dagens unga och barn tycks vara en smula bortskämda eller åtminstone ha det bättre ställt än genomsnittet på min tid, alltså när jag var barn. Något som är tämligen märkligt med tanke på att flesta undersökningar visar på att klyftorna och den relativa fattigdomen ökar överallt. Ändå är det fler barn som springer runt i riktigt snygga och påkostade kläder som exempelvis jackor från Molo och andra märkesplagg, vilket var ytterst ovanligt där jag växte upp trots att jag och mina föräldrar bodde i ett relativt välbärgat område. Kanske prioriterar folk annorlunda idag, möjligen är ytan så pass mycket viktigare idag att även familjer mer förhållandevis skralt ekonomi väljer att satsa än större andel av den disponibla inkomsten på kläder och annat som syns. Ser man på program som Lyxfällan på teve verkar det onekligen så. Undrar just om den förmodade trenden blåser över så småningom eller om den är här för att stanna.

Jag har fått för mig att jag måste ha någon form av panelgardiner hemma då jag kommit att bli övertygad om att just de ger det bäst solskydd som finns att få till min bostad. Inte för att jag har provat tidigare, men det känns verkligen så, har i vart fall svårt att föreställa mig något som skulle kunna fungera bättre och se snyggare ut på längre sikt. Ja, det skulle väl vara plisségardiner då men de har ju sina sidor och som sagt känns det avgjort som att panelvarianten är den lösning som bäst passar min bostad. Flera av mina vänner har genom åren talat sig varma just för gardiner av paneltyp och det känns som att tiden nu är mogen för mig att testa. Nu kan det förstås rent teoretiskt hända att detta inte är min grej eller så men jag tror nog att ett sådant scenario är relativt osannolikt.

Jag skulle nog behöva ordna med magasinering Stockholm här snart. Det råkar vara så att jag lyckats komma över lite ovanliga och troligtvis värdefulla möbler som jag tänker sälja förhoppningsvis med vinst så småningom. Dock så orkar jag inte och har heller icke tid att ordna med den saken just nu och det är heller inte läge att klämma in dem i min inte alltför stora bostad. Jag har nog med grejer där nu, så att det räcker och blir över. Därför tänkte jag att det nog kunde vara smart att magasinera dem på något bra och säkert ställe tills det ser lite lugnare upp på jobbet och jag verkligen har tid att itu med projektet på allvar. Helst ska det vara någon bra lokal med rätt inomhus temperatur och inte för mycket fukt. Klimatkontrollerad magasinering alltså och inte bara någon vanlig container som vanligtvis används vid vanlig enklare magasinering.

Jag sitter nu här och funderar på om jag kan ha missat något viktigt på julklappsfronten. Det känns verkligen inte så, tycker mig ha bra koll den här gången. Samtidigt är det inte helt enkelt så jag alltid varit en smula glömsk och disträ av mig. Mycket riktigt höll jag på att glömma bort syrran, men kom på mig själv igår och sprang in och köpte ett tjusigt halsband från Efva Attling till henne. Borde gå hem tycker jag så min syster alltid, så vitt jag känner till i vart fall, varit som tokig i smycken . Jag vet även att hon är en stor beundrare av Efva Attling. Väl befogat kan man tycka. Efva Attling har ju rönt mycken uppmärksamhet på senare år och anses av många högt ansedda bedömare vara av de främsta smyckedesigners vi har inom Europa ja vissa håller Attling som en av de främsta i världen.

Snart är det äntligen dags, dags för min hett efterlängtade och synnerligen välförtjänade julledighet. Faktum är att jag bara har ett fåtal timmar kvar att jobba nu. Klockan fyra stämplar jag ut (bildligt talat vi har igen stämpelklocka på kontoret) för året och kommer inte sätta min fot på min arbetsplats förrän den 7 januari. Känns mycket bra på alla sätt och vis. Faktum är jag verkligen behöver det här då jag slitit och legat i som en galärslav under hela hösten och månaden efter min alltför få semesterveckor var inte direkt någon promenad i parken den heller. Jag hade under inga som helst omständigheter förmått hålla på och pressa mig själv så här hårt länge till. Eller så klart, lite till hade väl alltid gått. Men nu är det ändå som så att jag inte är värnpliktig jägarsoldat och jag jobbar inte för armén utan på ett helt vanligt företag i utmarkerna av IT-branschen. Hur som helst, kommer jag att använda min lediga tid väl, ska bland annat ligga och vila upp mig på trevligt spa i hela fem dagar.

Jag funderar på vad jag ska hitta på för present till min brorsdotter som fyller år här snart. Inte helt lätt här. Hon gillar ju hästar den saken är helt klar. Kanske skulle jag köpa en prenumeration på någon bra hästtidningen. Nu är i och för sig Min Häst den enda hästtidningen jag känner till så här på rak arm. Kanske ska köpa på en helårsprenumeration på den, känns som en inte helt oäven idé vill jag hävda. Den bästa som jag kommit på hittills åtminstone. Något måste jag fixa fram snart och det känns lika bra att köra på det här, är ju inte som jag har råd att köpa en riktig häst direkt. Kanske kommer jag ha det en dag, men det känns idag som tämligen avlägset och jag har liksom inte tid att vänta in ett sådant scenario, det går bara inte under några som helst omständigheter.

Jag har helt klart för lite speglar med snygga ramar hemma och det känns allt i allt högre grad som att jag bör skaffa det snart. Åtgärda bristen innan det är försent liksom. Nu tror jag väl inte att det blir försent så där plötsligt och helt utan vidare. Ja hur som helst skulle jag personligen lätt kunna ha speglar precis överallt för det finns få saker som jag gillar lika mycket som att se min egen spegelbild. Eller nu överdriver jag visst en smula här, har ofta lätt för att råka göra. Men från den inledande punkten har jag ingen anledning att distansera mig, klart jag ska ha mer speglar hemma den saken har det aldrig rådigt några som helst tvivel om. Så det är väl lika bra att sätta igång, det är projekt som jag definitivt vill ro i land så snart som möjligt jag måste verkligen det.

Det kan mycket väl vara så att jag är i behov av ett pannlyft här. Går i alla fall inte att komma ifrån att min panna är påtagligt skrynklig, alltför mycket så och betydligt mer än vad som är normalt för min ålder. Därför har jag nu bestämt mig för att göra någonting åt saken innan det är försent. Nu kan det emellertid vara så att jag kommer ha vissa svårigheter med att finansiera en sådan här pryl. Jag är ju dessvärre inte gjord av pengar här och kommer heller inte ha råd med vad som helst här. Finns liksom inte en chans att jag kan ge mig på att spendera hur som helst här. Lite synd, vore nämligen schysst att kunna kosta på sig vilken lyx som helst men det dröjer nog ett tag innan jag hamnar i en sådan ställning.